Emily Ansell Elfer från tidningen The Butcher intervjuar Jessica Leliuga, slaktare i det brittiska World Butchers' Challenge-laget

Dela

Enastående kunskaper på världsnivå

Emily Ansell Elfer talar med Jessica Leliuga, delägare i Ye Olde Sausage Shop och slaktare i det brittiska World Butchers' Challenge-laget.

F. Hur och när bestämde du dig för att bli slaktare?

S. Jag hade inte nödvändigtvis bestämt mig för att bli slaktare, utan slumpen förde mig dit när jag var 12 år. Jag letade efter ett helgjobb, och min kusin hade nyligen öppnat sin egen slakteributik. Han föreslog att jag kunde städa. Tanken på att hantera kött verkade skrämmande i början, men jag vande mig snabbt och upptäckte att jag verkligen tyckte om det. Efter att jag slutat skolan fortsatte jag att ha lika mycket glädje av att jobba där och att ständigt lära mig nya saker. Så bestämde jag mig för att göra det på heltid och göra det till mitt yrke. Tretton år senare har jag aldrig ångrat det beslutet!

F. Kan du beskriva din karriär hittills?

S. Jag började när jag var 12, gick över till heltid vid 16 års ålder, och köpte andelar i företaget när jag var runt 21. Jag hade blivit förälskad i det här arbetet, och att man erbjöd mig andelar i företaget och litade på mig för det var körsbäret på moset. Att arbeta för sig själv ger arbetet en helt ny dimension, för det är också en personlig fördel: när företaget lyckas, återspeglar det något man har gjort bra. Men det är ibland svårt att fortsätta sträcka sig och förbättra sig för att säkra företagets framtid.

Efteråt sökte jag 2017 till det brittiska slaktarlaget i World Butchers' Challenge. Efter flera uttagningsrundor fick jag veta att jag var utvald, och deltog i tävlingen i Belfast 2018, mot 11 andra länder från hela världen. Ledningen och lagkaptenen bestämde sig för att behålla laget, så jag fick erbjudandet att representera Storbritannien i Kalifornien 2020! Vårt företag fortsätter att växa, vi har en fantastisk gemenskap i sociala medier, och jag har turen att ha ett jobb jag älskar!

F. Vad tycker du bäst om med slaktaryrket?

S. Att skapa värdehöjande presentationer är utan tvekan min styrka. Det är då jag känner mig mest bekväm och engagerad, under designprocessen, för jag är spänd på slutresultatet. Jag älskar alla de små, omsorgsfulla och subtila detaljerna som verkligen förvandlar en produkt.

F. Och vad tycker du är svårast?

S. Jag befinner mig nu i en fas där jag känner mig ganska bekväm med de flesta aspekter av mitt arbete, men jag känner nog fortfarande viss press att fortsätta introducera nya produkter, hålla folks intresse vid liv och ständigt tänka ut nya idéer.

F. Du är den enda kvinnan i det brittiska laget! Grattis! Vad kan du berätta för oss om tävlingen World Butchers' Challenge?

S. Tack! WBC var en fantastisk upplevelse, och jag lärde mig oerhört mycket, både genom samarbetet med de fem andra lagmedlemmarna och genom att delta i den internationella tävlingen och lära känna de olika arbetsmetoderna runt om i världen. Det finns inte nödvändigtvis ett rätt eller fel sätt att utöva ett yrke på, och det är fascinerande att se hur var och en kan angripa det annorlunda, beroende på utbildning eller vad som säljer bäst i deras butik eller land. WBC växer varje år, och utsikten att tävla i Kalifornien nästa år är helt enkelt otrolig.

F. Varför sökte du till det brittiska laget?

S. Min bästa väninna har verkligen tjatat om det här i flera år. Jag är inte särskilt självsäker, och tvivel är ett verkligt problem för mig, så jag trodde egentligen inte att jag hade den minsta chans. Om inte min väninna varit så envis hade jag aldrig ens tänkt på det.

F. Vad är det bästa med att representera sitt land på internationell nivå?

S. Att kunna visa vårt arbete och våra färdigheter för andra länder, och också lära känna deras. World Butchers' Challenge har blivit en väldigt stor gemenskap, vilket har gjort att jag lärt känna många människor och fått vänner över hela världen; det är fantastiskt.

F. Berätta lite om ditt företag, Ye Olde Sausage Shop, och vad som gör det speciellt?

S. Vi är inte nödvändigtvis en traditionell slakteributik, vi gör naturligtvis traditionella styckningsdetaljer, men vi har alltid specialiserat oss på korv. Ändå lägger vi nu verkligen vikt vid mervärde och innovation, så våra diskpresentationer är nog det som skiljer oss lite från andra.

F. Vi vet att du är känd för dina skyltfönster och diskpresentationer. Berätta mer om det!

S. Jag har alltid älskat att experimentera med nya idéer och föreslå nya produkter. Jag är också ganska känd för att integrera blommor och skapa mer 'feminina' presentationer, vilket enligt min mening ofta sätter igång samtal. Jag älskar spänningen i att skapa en komposition och känslan av att ta ett steg tillbaka när den är klar, för att beundra resultatet. Sedan kan jag finjustera detaljerna, lägga till ornament och en sista finish för att helt förvandla den.

F. Varför tror du att det finns fler män än kvinnor bland slaktare, och hur kan vi uppmuntra fler kvinnor att gå in i den här branschen?

S. Slaktaryrket är en mansdominerad bransch, och det kommer troligen fortsätta att finnas fler manliga slaktare. När jag började kände jag inga andra kvinnliga slaktare, och för vissa var det ett ganska konstigt yrke. Men det fanns en efterfrågan på kvinnligt hantverk, och nu känner jag många kvinnliga slaktare. Det är verkligen fantastiskt att se hur många tjejer som vill komma in! Jag tror att jungeltelegrafen och sociala medier är de bästa sätten att uppmuntra folk, både män och kvinnor, att välja detta yrke.

F. Vilket råd skulle du ge till en ung kvinnlig slaktare som just börjar?

S. Var inte rädd för att ställa frågor, och lär dig genom att göra, men också genom att observera. När jag var yngre sa min dåvarande chef — som idag är som en andra far för mig — alltid: 'Om du inte vet vad du ska göra, titta på vad andra gör, titta på vad jag gör.' Det stämmer; man lär sig otroligt mycket genom att ta ett steg tillbaka och observera.

När man har en idé fungerar den i 80 % av fallen. Och om den inte fungerar kommer man med största sannolikhet förstå varför och hur man kan förbättra den. Man blir aldrig fullärd i det här yrket, och eftersom det är mycket praktiskt är möjligheterna oändliga.

F. Vilka är dina yrkesmässiga förhoppningar och förväntningar inför framtiden?

S. Jag tar det steg för steg, med hopp om att fortsätta utveckla och låta vårt företag växa, vilket naturligtvis är min prioritet, men också att fortsätta vara konkurrenskraftig och lära mig mer om yrket utanför jobbet.

Artikel publicerad av Emily Ansell Elfer i The Butcher.